Min fina familj

När jag var yngre brukade jag tänka att jag aldrig skulle skaffa barn. Det var liksom mitt motto i livet, barn var bara i vägen och satte stopp för alla drömmar som jag hade. Ack så fel man kan ha! När jag träffade min sambo så var det som om allt bara förändrades. Jag kunde se ett helt annat liv som jag tidigare faktiskt hade tittat lite snett på. Det var familjelivet som kallade på mig. Jag ville bli mamma, lämna och hämta på dagis, känna att jag hade skapat mig en egen liten kärna som jag planterat här på jorden.

Tanken var dock inte att bli gravid efter endast ett år tillsammans, men livet är som det är och vi blev hur glada som helst över nyheten. När min dotter kom till världen så upplevde jag en helt ny kärlek som är riktigt svår att beskriva. Kärleken till ens barn gör liksom ont i bröstet på något sätt och man vill helst bara gråta. Fast av en lycka, som gör ont. Samma sak när mitt andra och tredje ban kom. Det enda som ändrades var att jag kände mig mycket mer rutinerad som mamma. Första barnet får nog alltid vara med om det värsta (haha!).

Men genom tre graviditeter så har jag och min karl alltid stöttat varandra. Och hur mycket svårt man än får vara med om här i livet så har vi alltid haft varandra. Många frågar sig varför vi inte är gifta, vilket för oss aldrig har varit något problem. Våra barn har kommit först och livet delar vi ju oavsett om vi är gifta eller inte. Men vi har faktiskt bestämt oss för att anordna ett bröllop nästa år, som ett sätt att visa hur mycket vi älskar varandra trots att det gått 10 år. Detta är min fina familj!